loke-fjallen-lyckelin

Jag är inte längre någon aktiv bloggare. Kanske kan man säga att jag vuxit ifrån det, eller inte riktigt har tiden. Facebook-sidan har blivit det jag i första hand använder för löpande uppdateringar av olika slag. (https://www.facebook.com/fotograflyckelin/)

Vår vandring i fjällen i år gav tid till eftertanke. Där kändes allt harmoniskt och man levde i nuet. Det ska bli det jag eftersträvar. Istället för att ägna så mycket tid åt ångest inför morgondagen, allt som måste göras, hinnas med, ta itu med, saker som KAN hända etc etc, eller vemod inför det som passerat och man inte längre göra något åt – istället försöka att bara vara för dagen i större utsträckning.

Ett år efter min operation kan jag fortfarande andas. Läkarna trodde inte att jag skulle gå mer än några månader innan det var dags igen, men så har det inte blivit. När man befunnit sig i ett läge där man varit millimeter från att kunna dö, att inte kunna andas alls, då är man väldigt tacksam över att helt enkelt kunna andas. =P Fjällvandringen blev en slags milstolpe som jag nådde, eftersom den gjordes ett år efter operationen. Och det gick utmärkt att vandra, jag kunde andas. Hur fantastiskt är inte det? Lite mer än ett år innan hamnade jag på akuten i Visby för att jag höll på att svimma av andnöd bara av att gå uppför en liten backe.

fjallen-kebnekaise-hund-australian-shepherd-hundfotograf-stockholm-norrtalje“In the end, it’s not going to matter how many breaths you took,

but how many moments took your breath away.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>